Något jag har tänkt på. Det här med ’mod’. Vi går runt rädda för att misslyckas, göra bort oss. Vi vågar inte vara oss själva till hundra procent för att vi är rädda för vad folk ska tycka om oss. Varför är det så egentligen? Den endas åsikter som ska betyda något är dina egna. Man ska inte låta svaga människor som livnär sig på att få andra att må dåligt så de kan må bra, vinna.

Så himla många har till exempel höjdrädsla. Jag har hur många gånger som helst hört i en mening när jag berättat något som jag skulle tycka var hur roligt som helst; ”men gud, det vågar inte jag. Jag är höjdrädd”. Vi lever nu, hur kan vi låta rädslor sätta stopp för oss att uppleva fantastiska saker och göra saker vi egentligen vill? Man borde se varje rädsla och fobi man har som en utmaning istället för ett hinder.
Jag har många, många gånger inte velat göra någonting på grund av rädlsor. Man vet inte vad folk ska tycka om en, hur det ska gå och vad som ska hända. Om allt kommer bli helt pannkaka och allt går åt pipsvängen. Ju mer man tänker på saken ju mer talar man om för sig själv hur dåligt det kommer gå. När jag ändå i allra sista stund bestämmer mig för att göra saken, för jag vet att jag kommer ångra mig annars så får jag jätteroligt. Allt jag oroat mig för innan var bara hur löjligt som helst.

Livet är här och nu. Hur ditt liv än ser ut kan du ändra på det om du inte gillar sättet det ser ut på. Du kan ändra på det till exakt hur du vill att det ska bli och se ut. Det gäller bara att ta steget ut. Kasta dig ut i mörktet. I något okänt, till något du inte vet vart du kommer. När du står vid ett vägskjäl i livet och inte vet vilken väg du ska ta, vilken som är rätt – chansa. Det kan inte bli värre än att du måste gå tillbaka och välja den andra vägen igen. Det är bättre att ha gjort det och misslyckats, än att inte ha gjort det överhuvudtaget. Och senare i livet tittat tillbaka på saken och ångrat sig. Tänk vilja möjligheter det finns, bara man vågar. Det är alltid svårt, men är inte det hela grejen? Hur kul skulle en utmaning vara om allt gick som smort och ingenting annat hände, skulle vi då uppskatta det?

Att kasta sig ut i något okänt är läskigt. Man vet inte vart man kan tänkas komma, om det är menat att man ska vara där eller om man inte kommer höra hemma alls. Tänk att du är gammal och sitter och tittar tillbaka på ditt liv. Jag skulle absolut inte vilja se en svag tjej som sitter och tycker synd om sig själv, ensam för att hon inte vågar ta steget ut i det som hon inte vet vad det är. Inte vilja se en tjej som inte vågar göra saker för att hon är rädd för vad som skulle kunna hända. Jag skulle vilja se en stark tjej som verkligen vågar vara sig själv, stå för sina åsikter och vågar göra läskiga saker trots att de är just det. Vågar utmana sig själv och testa på nya saker i livet. Jag vill se en tjej som haft alla odds emot sig men ändå lyckats. Jag berättade tidigare att jag skulle vilja bestiga Mount Everest. Omöjligt enligt vissa och bara skratt och ett ironiskt ”Lycka till” från andra. Men jag ska vara den tjejen som står på toppen av Mount Everest och ler med hjärtat bultande av den underbara känsla att jag klarat det när ingen annan förutom mig trodde att jag skulle kunna klara det. Där ska jag stå och bevisa dem fel. Om någon annan gjort det innan, varför skulle inte jag kunna klara av samma sak? Ingenting är omöjligt om du aldrig slutar tro på dig själv. Det är när du slutar tro, hoppas och drömma allt sätter krokben för dig.

Om du inte lyckas just nu, ge inte upp. Fortsätt kämpa, för din stund kommer. Försök, försök och försök igen tills du lyckas. Tro på dig själv. Visst kan allt kännas hopplöst. Omöjligt. Du kan ha haft världens hemskaste bakgrund där allt bara har varit dåligt. Men det som hänt har hänt och du kan inte ändra på det. Men någonting du kan ändra på är framtiden. Alla möjligheter finns. Alla. Livet är en utmaning. Ibland känns allting svårare än någonsin. Men det gäller att uppskatta det man har. Jag har många gånger inte uppskattat något förrens det är borta och först då insett vilken otrolig tur jag hade. Men bara förrens det var borta insåg jag det. Varför ska det vara så? Titta på ditt liv och uppskatta varje liten bra grej. Allting är inte dåligt, det finns så många bra saker. Jag har för att nämna smått; en helt underbar familj. Finaste vännerna. Helt otroliga möjligheter och ett helt liv framför mig redo att levas! Jag har hur många drömmar som helst, redo att prickas av på listan. Jag har hopp och tro.

Man vet aldrig vart livet tar en. Vart vinden kommer blåsa ifrån för håll och vart den tar en med sig. Men är det inte det som är det roliga med allt? Hur roligt hade det varit om man visste exakt vad som hade hänt? Visst hade det varit bra så man kunde förhindra misstagen. Men det är faktiskt sant att man lär sig av sina misstag. Av mitt ena lärde jag mig till exempel att uppskatta vad jag har istället för att vara ledsen över det som jag inte hade. Misstag är bra, även om det kan kännas förjävligt i stunden de händer. Ibland öppnar misstag ett helt nytt kapitel i livet. Utan mina misstag hade jag inte varit där jag är idag. Inte varit den person jag blivit.

”Den enda person du måste lära dig leva med, är dig själv”. Ett så otroligt sant citat. Vem du vill vara och vem du är kanske inte ger samma svar. Ännu. Låt inte andra personer som inte är värda att ändra dig, göra det. Var starkare än dem är och fortsätt att vara dig själv. Vinn istället för att förlora.

Glöm aldrig att du kan bli vad du vill. Allt du någonsin kan tänka dig väntar på dig i framtiden. Men glöm aldrig att våga tro på dig själv. Livet är nu och det är för fantastiskt för att gå miste om. Lev ditt alldeles egna drömliv! Var den personen som gammal kan sitta där, gråhårig och titta tillbaka på sitt liv och le. Inte för att allt varit exakt så man velat, utan för att man försökt utan att gett upp, vågat att kasta sig ut i det okända och trott på sig själv när allt annat sa att det var omöjligt.
Idag är jag stolt över mig själv. Och ni som inte förstod det innan; JAG KLARADE DET! Jag är fortfarande lika allergisk mot ägg som jag var innan och kommer förmodligen aldrig kunna äta det, eller våldgästa kompisar utan att de planerat så de inte har haft ägg innan jag kommer osv. MEN jag kan vara i samma rum som ägg, den luftburna allergin är borta. Ingen kan förstå hur otroligt lycklig jag är!!! Glädjerus hela dagen. Dagen som öppnade alla möjligheter. Morgondagen är full av möjligheter som inte fanns där igår.

Detta ska firas med kryssning som jag inte fått åka innan på grund av all mat. ;)

LYCKA! Uppskatta de små sakerna! Och grattis om du orkade dig igenom detta. Älskar att plottra ner mina tankar, men skulle ju vara lite tragiskt om ingen alls orkade sig igenom dem, haha! 

/HL