Har ovan ser ni tre bilder, alla är tagna i exakt samma komposition men alla med olika inställningar. Man ser verkligen skillnaderna man kan göra för att då den känslan man vill ha och vad man vill fokusera på i bilden. Det är inte bara att trycka av och hoppas på att bilden blir som man vill att den ska se ut. 

På alla bilderna ovan använde jag mig av ett stativ, vilket är ett måste när man fotar med långa slutartider.
Första bilden har slutartiden 1/30 med bländartal 1.8, därav kort skärpedjup som man ser. I denna bild fångar snön ögonens uppmärksamhet.

Andra bilden är tagen med 15 sekunders slutartid och med bländartal 11, skärpan ligger alltså inte på ett ställe utan är balanserad över hela bilden. Den långa slutartiden gör att lamporna blir som stjärnor och att snön försvinner som streck. Här får träden och lamporna uppmärksamheten. 

Den sista bilden är tagen med högre bländartal och lägre iso, och även en något kortare slutartid (5 sekunder). Den är då mörkare och ljuset från lyktstolparna blir då inte lika långt som på andra bilden. Bilden blir mörkare och vägen lyser upp av lamporna och bilen som hann åka halvvägs innan kameran knäppte bilden. Snön kommer även fram lite tydligare som streck. Vägen får ögonens uppmärksamhet då den är ljus och ögonen tenderar att dra sig till ljusare partier istället för mörkare.