Har ovan ser ni tre bilder, alla är tagna i exakt samma komposition men alla med olika inställningar. Man ser verkligen skillnaderna man kan göra för att då den känslan man vill ha och vad man vill fokusera på i bilden. Det är inte bara att trycka av och hoppas på att bilden blir som man vill att den ska se ut. 

På alla bilderna ovan använde jag mig av ett stativ, vilket är ett måste när man fotar med långa slutartider.
Första bilden har slutartiden 1/30 med bländartal 1.8, därav kort skärpedjup som man ser. I denna bild fångar snön ögonens uppmärksamhet.

Andra bilden är tagen med 15 sekunders slutartid och med bländartal 11, skärpan ligger alltså inte på ett ställe utan är balanserad över hela bilden. Den långa slutartiden gör att lamporna blir som stjärnor och att snön försvinner som streck. Här får träden och lamporna uppmärksamheten. 

Den sista bilden är tagen med högre bländartal och lägre iso, och även en något kortare slutartid (5 sekunder). Den är då mörkare och ljuset från lyktstolparna blir då inte lika långt som på andra bilden. Bilden blir mörkare och vägen lyser upp av lamporna och bilen som hann åka halvvägs innan kameran knäppte bilden. Snön kommer även fram lite tydligare som streck. Vägen får ögonens uppmärksamhet då den är ljus och ögonen tenderar att dra sig till ljusare partier istället för mörkare. 

Fått några frågor om hur jag fotar stjärnorna så tänkte dela med mig av det i ett inlägg. :)

Denna gång när jag fotade stjärnorna använde jag mig av kitobjektivet till min 1000D - EF-S 18-55 för mer vidvinkel. Hade alltså 18mm när jag fotade. Plus det hade jag mitt stativ vilket är ett måste att ha när man ska fota med långa slutartider. Inställningarna testade jag mig fram för att få det ljus jag ville ha med hjälp av både ISO och bländartal. Jag försökte ha bländartalen så höga som möjligt, mellan f11 - f18, utan att ISO:n skulle bli för hög och bilderna bara brusiga. Hade dock ISO:n på 2000, men det är bra om man kan försöka hålla den lägre än så. Hade även kameran på Manuellt (M) vilket betyder att jag ställer in alla inställningar på kameran själv, har dock alltid den inställningen. 

Jag använde så högt bländartal som möjligt eftersom skärpan inte behöver vara perfekt inställd för att bilden ska bli skarp då ju högre bländartal du har desto tydligare blir bakgrunden i bilden, i detta fall stjärnorna vilket gör att skärpan lättare kan hittas. Förra gången, även första jag fotade stjärnor hade jag mitt 50mm f1.8 med bländartalet f1.8, vilket var ett stort misstag då. Skärpan var jättesvår att hitta och det som såg bra ut i 1000Dn:s display var jättedåligt på datorn. Var så inne i stunden att jag inte ens tänkte på det, men lärde mig även av det. Så höga bländartal är väldigt viktiga att ha. Kameran kan nämligen inte hitta skärpan på stjärnorna och det syns heller inte i sökaren eller i live view:en hur skärpan kommer bli så det gäller att gissa sig fram med skärpan manuellt och med höga bländartal är det betydligt lättare att göra det. Efter att bilden är tagen kan du se hur skärpan blev. Om det vart suddigt eller inte som du ville, testa igen tills du blir nöjd. Till slut hittar du rätt.