Då var det april och påsklov igen och dags för det årliga besöket av denna fina person. Vi har setts med ett års mellanrum de senaste tre åren, varje påsklov. Vi träffades genom bloggen för sisådär 5 år sedan, och träffades för första gången när hon var i Stockholm november 2010, och gick runt i olika affärer och provade fula kläder och skrattade tills vi inte kunde andas. Man har ju lite roliga minnen tillsammans, om man säger så.

Var ett år sedan sist vi sågs och kände mig lite som en gammal släkting när jag mötte upp henne på tågstationen och var helt "oooh så lång du blivit" osv osv. Det var himla underbara 3 dagar, och gick med kameran runt halsen en hel del. Har några tusen bilder att ta mig igenom. (Vet inte hur det ska gå riktigt. Långsam dator + en fotograf med många tusentals bilder är aldrig en bra kombination).

Nu ska det inte gå ett år tills nästa gång. Helst bara några veckor. Gillar inte att mina bästa vänner bor så långt borta, vill ju ha allihopa här så man kan krama på dem varenda dag. 

Ett år sedan. 

För ett år sedan kom en fin vän ner hit. Hon satt på tåget ner och vi taggade vår och solen som var utanför fönstret och gjorde upp planer på vad vi måste göra när hon kom fram. Tio minuter innan vi satte oss i bilen för att bege oss till tågstationen så lyser det upp utanför och jag tittar ut. Blev väldigt chockad av att se gigantiska snöflingor göra anfall mot den bara marken. Ropade på mamma och min bror och vi stod alla tre och tittade ut och gjorde några skratt som var en blandning av förundran över synen, ledsamhet över snön och bara allmänt över hur ostabilt vårvädret är.

Ena sekunden vår, andra sekunden vinterlandskap.
Istället blev det en filmkväll. Var rätt så jättefint i alla fall. Väldigt.

 

 

A friend I made on the train home from Stockholm the other day. The first person I've really talked to on a train, or in general traveling by public transportation, at all. You just don't here in Sweden. You keep to yourself with this emotionless face on. 

There was a problem with the train and I sat with headphones on and didn't know what was going on; so I asked the guy next to me if he knew, in swedish. He looked so confused and had no idea what I was saying. I asked if he spoke english and repeted the question. He laughed and said he was just about to ask me the same question. I asked where he was from: India. Working for Scania in my town.

And we got talking. About everything. Traveling, India, his family, people in Sweden, his work here etc. I also asked if I could photograph him. It was a lovely ending to a very lovely day and something I won't forget. 

 

I wish people did this everywhere, like this was something you did everyday. People are so beautiful. I've started smiling at people too. Just randomly at the street. They could look like the most serious, sad or just generally just not people you'd wanna talk to. And then their whole face changes, and they smile back, most often. It just makes you so happy.

I feel like most of the time it's like we swedish people have this pokerface
and if you just smile at them or talk it breaks and there they are, happy and beautiful. 

these person of goofyness i've spent the last few days with, that's why it's been a bit quiet. we haven't seen each other for one whole year, crazy. after a 4 hour busride {and a few days of thinking she wouldn't even get to come} she was finally here, and now she's gone. time moves too fast, as usual. it feels like we've known each other for ages. maybe 4, 5 years now? we actually met through my blog, lalala <thank you blog!!!!! she also had a blog, and also wrote about her dog which i did to at the time, and after a while we began to chat, which led to webcams and then long phonecalls. but we met for the first time november 2010, when she and her dad was visiting stockholm. she is such a goofball.





it was a snowstorm the day she came, and soooo cold... and it snowed like ever before, both me and my brother had to photograph the snowflakes flying, they were soooo big. what happened to the warmth and spring? uh. we who'd looking forward to spending every second outside, well that plan kinda failed. but we had a lovely time nontheless. and today the sky was blue and it was so sunny, so we atleast spent today outside. we spent the nights under blankets watching non-scary horrormovies and talking, not to forget about the tea... so much tea. and we went on a run. so. freaking. cold. i thought i was going to die by the middle of it. and we went shopping, dyed my hair pink, walked and walked, made delicious fruitsallads and just hung out. and today we spent the afternoon with my dogs sitting in the sun which was so lovely. i'm waiting for her to get home so she can send me the photos from her iphone, which was our main photo-source so hopefully i'll show you some more pictures soon. and the last two days i've slept like never before, oh so amazing. i who usually have insomnia and usually not getting any sleep before 4am. so asdfghj wonderful.

3½ days went by so fast. three long hugs later she got on the bus home. but we have already decided plans for the summer.

hopefully the future agrees with that plan!



i miss her already, it feels so empty. and i can't believe it was a whole year ago since last, doesn't feel like that at all. and she grew 12 cm since last, and now she is so much taller than me... although i have her age-wise, not my fault for being so short, haha.

i {still} really, really want a big cuddly dog.... i'm thinking about kidnappi... - dognapping? HAHA, googled it just now, and it's really a real word, oh my god, that's so funny. not the thing of course, but the word.... i thought that was just a made up frase, but no, there is a {wikipedia}, completelt legit and all. hahaha, back to the point, i'm thinking about dognapping* this beautiful creature of a dog above... hm, i wonder if my uncle would notice.... 

an unseen picture from august last year above, ah, such a lovely dog. 

dognapping next then!!! maybe i'm a criminal next time you talk to me, who knows...?










photos from last month. my little friend.

My blog is more or less dead nowadays... So little is happening now, yet so much... We're moving. And I'm now setteling into my new room, and that is fun. Spring is on it's way, although when I woke up this morning it was snowing and everything was covered in snow... Like what is going on?! Now it's all gone, thank god. Hopefully it'll get warmer soon, I'm still freezing my ass off over here.

In a few weeks a very missed and loved friend will hopefully visit and stay for the week, and then I'll maybe have some more stuff to show you, and more inspiration... But thank you for still being there.

What is going on in your life? I would love to know!

Ett år sedan dessa små underbaringarna föddes. Det är otroligt hur små de var, egentligen. Jag är så himla glad att jag har fotograferat dem så mycket, för när jag går tillbaka till dem bilderna kan man nästan inte förstå att dem en gång var så små.. Och hur de har utvecklats på tiden som har gått. Det är så speciellt när man har fått vara med från allra första början, att få sett dem växa, förstå och se omgivningen som fanns runt omkring. 

Nu kryper dem runt och sitter och sjunger, vinkar, skrattar, kramas, pussas. Jag har verkligen växt sig fast vid dem. Och idag fyller dem hela ett år. Det ska firas med ett stort kalas.

Grattis på födelsedagen.

Fick sådan otrolig julkänsla av de här bilderna. Jag satt och tittade igenom mina mappar av hundratals bilder och just av dessa värmdes jag upp några sekunder av och jag fick nästan tillbaka den där känslan man hade när man var liten och det var jul igen. Jag vet inte riktigt vad det var med dem... Jag tror att det är för att tvillingarna, som så ofta har synts här inne (och har blivit riktigt stora nu) är decemberbarn, och jag minns förra året på sjukhuset med snön utanför, virvlandes av vinden. Kylan. Komma hem till ett julpyntat hem, och allt sånt där himla mysigt och juligt. 

Men vem vet, kanske får ni lite julkänsla av dem också. Det hoppas jag. För det är en sådan fin känsla.

Bebisar ger mig julkänslor.

Snart går vi in i december månad. Årets mysigaste månad? Jag saknar dock känslan man hade som liten. Pirret i magen. Att jag natten innan lucia inte kunde somna alls och låg vaken för att höra "ja må hon leva" komma närmare och närmare på morgonen. När man gick ut på gården och allt var täckt med decimeter snö och allt såg helt annorlunda ut, som ett sagoland. Den där underbara känslan man hade innan julafton. Kalle ankas julafton, lika underbar att se varje år. Att gå och vänta hela dagen på att få öppna julklapparna på kvällen. Pulkaåkning med kompisarna tills man inte orkade springa upp för backen mera. Snögrottor med bästisen, som vi alltid planerade att övernatta i, men det slutade alltid med att vi frös så mycket så vi gick hem tillslut. Nyårsafton när man tävlade om vem som kunde hålla sig vaken längst, och tyckte fyra på natten var såååå lång tid. Den där känslan som bara kom under en månad på hela året.

Som när jag 2006 fick min underbara hund, inslagen i ett paket. Vad kan slå det? Förmodligen alla barns högsta önskan.

Jag är en sådan person som älskar att sitta och redigera bilder. Tycker oftast det är mycket roligare än själva fotograferingen, för man kan beskriva så mycket den vägen också vilket jag tycker är otroligt roligt. Och att kunna redigera rätt är nyckeln till fotografering, det handlar absolut inte om att bara kunna knäppa bilden, om du heller inte kan redigera bilden rätt så blir det ändå inte bra. Förut tyckte jag att redigering var fusk, och var absolut emot det. Men nu tycker jag helt tvärtom. Redigeringen du gör på bilden är oftast mycket viktigare än själva fotot, och jag fastnar lätt för sådana som gör himla intressanta redigeringar och får till det där lilla extra i bilden - på grund av redigeringen. Fast så fort jag själv listat ut hur dem lyckas göra det, tycker jag inte dem redigeringarna är intressanta längre, och jag slutar gilla dem.

"As soon as you understand a great piece of art, it is dead to you"

Att sitta och redigera är himla roligt, att komma på nya sätt, att få fram just den där känslan i bilden. Det är oändligt vad som går att göra, men ibland går det dock lite väl långt och ovan är väl lugnt två exempel på det. Haha! 

Men de får visas ändå, bara för att, tycker de har en viss charm på något vis. :) 

Bilder från när jag träffade fina Matilda den 29e augusti. Hon fyllde förresten 19 år för två dagar sedan - stort grattis!! ♥ Har länge velat träffa henne och det var så roligt att det äntligen blev av! En otroligt snäll tjej!
För att vara två fotofreak fotograferade vi nästintill ingenting alls, utan vi gick mest runt och hängde på kyrkogårdar och skrattade så tårarna rann lite. 

Jag lyckades som vanligt gömma mig bakom kameran, att stå framför kameran är verkligen inte min grej och om någon får någon bild på mig gör jag 99% av tiden en ful min, haha! Men jag önskar att jag inte gjorde det, för det är himla kul att ha bilder på sig själv man kan titta tillbaka på senare..

Well, next time! :)

Men hej! Det var ett tag sedan alltså. :) Jag hinner inte riktigt med. Tiden flyger förbi och igår avklarades första dagen på gymnasiet. Känns annorlunda, men samtidigt väldigt, väldigt bra! Eftersom sommaren nu officiellt är slut kändes det inte mer än rätt att skriva några rader om den. Jag har väldigt mycket jag skulle vilja skriva om och visa, men det måste tas någon annan gång, tiden räcker inte till... 



Den här sommaren blev absolut inte som jag hade tänkt mig. Långt ifrån. Jag hade massor av planer, och detta skulle bli den bästa sommaren någonsin... kan lugnt säga att så blev det inte alls. Alla planer som gjordes blev inställda, och det var inte mycket vettigt som gjorde av den här sommaren. Men den här sommaren blev långt ifrån dålig i alla fall, och det tack vare den underbara och lite smått udda människan med hur konstig humor som helst (translate: skrattar åt samma saker som mig) och som bor sisådär hundra mil bort. Det blev långa nätter av bara skratt. Det mesta jag gjorde under sommaren var att sitta vid datorn, visst låter det tråkigt? Men det var det faktiskt inte, just tack vare att jag hade sällskap. Jag vet inte hur många skrattattacker det har blivit, men om ett skratt förlänger livet har våra långa nätter via skype gjort mig väldigt gammal. Tandkrämsolyckor och lite sådant har även hänt, och jag har skrattat så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet allvarligt talat inte vad jag hade gjort utan Ada, så jag tackar henne oändligt för att hon gjorde min sommar underbar trots allt. Vi har i princip pratat varje dag under hela sommarlovet, och det känns jättetomt nu när det gått någon dag sedan vi senast pratade, just för att det hänt så mycket att jag inte hunnit med.. Det har varit en lyckad sommar, ändå och det ska jag tacka henne för. Forever together alone, tack Ada! Du vet inte hur tacksam jag är! Herregud vad tråkig min sommar varit utan dagarna och nätterna med dig på skype! Du räddade praktiskt taget hela min sommar! ♥ 



Sedan har jag faktiskt gjort mer än det känns det som. Jag var uppe i Sundsvall och fotograferade ett dop, Liseberg, Gröna Lund, umgåtts med underbara personer.. men annars inte mycket. Det mest minnesvärda från denna sommar är definitivt att jag hoppade fallskärm. Sommaren är faktiskt den ensamaste tiden för mig, jag sitter mest hemma och gör lite ingenting medans alla andra lever livet. Men trots det har detta sommarlovet har varit bra. Och sista helgen på lovet spenderades hos min morbror ute på landet, underbart!

Det känns så konstigt att börja gymnasiet nu, att plötsligt ha så otroligt mycket att göra, när hela sommarlovet spenderades med att göra ingenting hela dagarna.



Min "bloggpaus" lär fortsätta. Är så himla mycket nu, och den enda anledningen till att jag ens har tid att skriva detta inlägg är för att jag vaknade klockan fyra och bestämde mig för att gå upp. Lär bli ännu mer att göra framöver, men jag tror verkligen jag har hittat rätt skola, allt verkar helt underbart! Det väntas en resa på 3 timmar i tur och retur för mig varje dag, men det tror jag helt klart är värt. Innan jag avslutar detta inlägg tänkte jag säga att jag hoppas att ni hade ett fint sommarlov!

Jag lovar att skriva mer snart!

naturens vackra bommul fyller hela luften, små vita fjun flyger runt överallt och lyser upp av solens strålar som träffar dem. jag är helt säker att de flyger bara för min skull, bara så att jag skulle få se deras skönhet just nu. jorden snurrar bara för min skull ett ögonblick. allt är mycket lättare nu. det känns som chanserna är större nu. 

jag går barfota på en varm asfalt. mitt ansikte lyser upp av ett stort leende och sommarfräknar.
fan va bra jag är, egentligen.

hon är bland den mest omtänksamma människan jag har träffat och tänker alltid på alla andra. nu under sommaren kommer hon spendera tiden många mil härifrån och i augusti måste hon åka tillbaka till brasilien, och hon kommer förmodligen inte komma tillbaka hit. jag kommer sakna henne jättemycket, men jag är himla glad att jag har träffat henne. jag har haft hur roligt som helst nu de senaste dagarna. efter tre stora kramar sa vi hejdå.

ibland vill man stanna upp tiden lite.