Selfportrait.
Work in PS cs5

This is what it looks like when I play with images in Photoshop at 1 am in the morning. 
It is so fun!!! Brings out the artist in me to a full. Most of the things turn out pretty disturbing, but I like it
(the ones of me scares my mom though, haha!)

Any thoughts? Vad tycker ni? I quite like this piece.
I want a big poster of it in my room, wouldn't that be creepy and fun having staring at you twentyfourseven, haha!

Pleeeease, you should all comment more. I love talking to you all. It's so quite in here.

Don't let your fears stop you from doing something you really want to. Just don't. Because it will be the hardest yet the most liberating and amazing thing you ever do. And you only have one life, this day, right now.  Make the best of it, because the only thing you'll ever have is now. No future, no past - life is just a bunch of now's.  ...and just do it, take the step out. You can do it.

skriva. radera. skriva. radera.
Då var det januari igen. 2012 denna gång.

Och HEJ människor. Någon måste ha länkat mig igen. Varför får jag inte veta vilka ni är som är så gulliga? Hallå! Jag blir ju asglad!

Ville bara titta in snabbt och hoppas att ni haft en jättefin nyårsafton. Jag sitter mest och oroar mig för framtiden just nu... åh. tvåtusentolv skrämmer mig.

Tvåtusentolv. Nytt år innebär nyårslöften för väldigt många. Förra året hade jag på tok för många löften som jag egentligen inte ville ha, utan skrev ner mest för att ha nyårslöften, så det gick lite åt pipan och jag sket i dem flesta. Men de viktigaste lyckades jag med, de jag verkligen kände att jag var tvungen för mig själv att göra just det året. 

Jag tror på att man bara ska ha ett nyårslöfte, egentligen. Ett. Så kan man spendera till exempel tio minuter varje dag på till exempel att spela gitarr, om det nu är något man verkligen vill lära sig. Vid årets slut lär man då vara väldigt bra, om man lagt ner de där 10 minuterna varje dag. Om man har för många lär det inte gå så bra. Ta ett, istället och lyckas med det!

Har ni några nyårslöften, eller mål, eller kanske bara något ni ser fram emot jättemycket i det nya året? Jag inget direkt nyårslöfte för i år dock, men jag har saker jag bokstavligen skulle dö av lycka om jag fick göra, som jag hoppas såååå att det blir av. Men det kan bara tid avgöra. Men har har en sak som jag ser fram emot galet mycket: fallskärmshoppet! Yes indeed, jag kommer hoppa i år igen, vilket nog inte förvånar många som läst detta. Så någon gång i mitten av året gör jag mitt andra fallskärmshopp. Sedan vill jag sååå gärna testa på att dyka, och klättra. Åh, att det inte blivit av ännu. AH. Men det SKA jag göra 2012 i alla fall. Innan jorden går under liksom. Har inte så lång tid på mig att uppfylla min lilla lista alltså, haha. 

2012. Ordet som jag inte tycker ser ut som ett årtal längre, och ser konstigare ut än de andra åren gjort när det slagit över, på grund av filmen 2012 och allt som varit med att jorden ska gå under. Vilket jag inte tror på alls, men jag vet många som är väldigt rädda för att de tror att det verkligen kommer hända...

I alla fall, om ni orkat igenom all denna text vill jag bara önska er En riktigt fin början på det nya året.


Until next year.

wish for something today.
eleven/eleven/eleven - at 11:11:11 am

Lägger upp lite bilder från december förra året nu innan jag kilar ut i kylan för att träffa en underbar vän. ♥

Jag är en sådan person som älskar att sitta och redigera bilder. Tycker oftast det är mycket roligare än själva fotograferingen, för man kan beskriva så mycket den vägen också vilket jag tycker är otroligt roligt. Och att kunna redigera rätt är nyckeln till fotografering, det handlar absolut inte om att bara kunna knäppa bilden, om du heller inte kan redigera bilden rätt så blir det ändå inte bra. Förut tyckte jag att redigering var fusk, och var absolut emot det. Men nu tycker jag helt tvärtom. Redigeringen du gör på bilden är oftast mycket viktigare än själva fotot, och jag fastnar lätt för sådana som gör himla intressanta redigeringar och får till det där lilla extra i bilden - på grund av redigeringen. Fast så fort jag själv listat ut hur dem lyckas göra det, tycker jag inte dem redigeringarna är intressanta längre, och jag slutar gilla dem.

"As soon as you understand a great piece of art, it is dead to you"

Att sitta och redigera är himla roligt, att komma på nya sätt, att få fram just den där känslan i bilden. Det är oändligt vad som går att göra, men ibland går det dock lite väl långt och ovan är väl lugnt två exempel på det. Haha! 

Men de får visas ändå, bara för att, tycker de har en viss charm på något vis. :) 

drar mig till göteborg imorgon bitti, borta över helgen.  blir ullared och sedan liseberg. är inte längre lika taggad på att åka frittfallet "atmosfear" när jag insåg att fallet bara var 90 meter, bara 10 längre än på gröna lund. jag som trott att själva fallet skulle vara 146 meter. i alla fall världens näst högsta frittfall - hm, doesn't look much to me? lär nog bli en himla underbar helg oavsett! och snart är det dags för fallskärmshoppet, så varför ens klaga över att inget är högt nog? hallå liksom? lär få höjd nog inom kort. :)

och som ni ser är jag lite besatt av polaroider, vill ha en. nöjer mig med att fejka mina i photoshop sålänge. så fint att jag dör lite!

simma lugnt! 

Nu är det äntligen bestämt! Jag är alltid tvärtom förresten - förut fick jag smått panik när jag insåg vad jag skulle göra. Men nu... ingenting, inte ens det minsta nervös. Tror inte ens det blir det minsta läskigt. Fearless? Tror det blir den mest underbara upplevelsen ever (men bara för att jag säger detta kommer något gå fel, händer alltid mig). Well, och om jag nu dör så lär det vara en ganska fin död. Begravning på plats till och med, lyx liksom! Haha skämt åsido...

Men tänk om man krockar med en fågel? i 200km/h. Stackars fågel...

...och jag är försäkrad mot kidnappning under fallskärmshoppet! Man får en del pengar om man skulle bli kidnappad. First: när skulle man ens ha tid att bli kidnappad? Under fallet eller vadå? Well, kanske av en fågel.. Logiskt! Second: någon som vill kidnappa mig? Vi kan dela på pengarna! 

Where in the world would you most of all want to go to this instant?
I would love to go anywhere.. just anywhere.

allt är okej, men ändå känns allt så fel. eller så är det bara för att jag inte gillar "okej". det känns som att jag inte passar in i livet på något vis och väggarna kommer centimeter för centimeter närmare tills de tillslut krossar allt i sin väg. men ändå händer ingenting. jag ser livet åka förbi utan att jag gör någonting, utan att bry sig om faktumet tillräckligt. men allt känns så fucking jävla fel. känns som jag står fastfrusen medans jag ser något hemskt hända, men jag kan inte göra något åt det...

jag får helt enkelt ta och stå här, fastfrusen, väntandes...