HUR JAG: fotar stjärnor
Denna gång när jag fotade stjärnorna använde jag mig av kitobjektivet till min 1000D - EF-S 18-55 för mer vidvinkel. Hade alltså 18mm när jag fotade. Plus det hade jag mitt stativ vilket är ett måste att ha när man ska fota med långa slutartider. Inställningarna testade jag mig fram för att få det ljus jag ville ha med hjälp av både ISO och bländartal. Jag försökte ha bländartalen så höga som möjligt, mellan f11 - f18, utan att ISO:n skulle bli för hög och bilderna bara brusiga. Hade dock ISO:n på 2000, men det är bra om man kan försöka hålla den lägre än så. Hade även kameran på Manuellt (M) vilket betyder att jag ställer in alla inställningar på kameran själv, har dock alltid den inställningen.
Jag använde så högt bländartal som möjligt eftersom skärpan inte behöver vara perfekt inställd för att bilden ska bli skarp då ju högre bländartal du har desto tydligare blir bakgrunden i bilden, i detta fall stjärnorna vilket gör att skärpan lättare kan hittas. Förra gången, även första jag fotade stjärnor hade jag mitt 50mm f1.8 med bländartalet f1.8, vilket var ett stort misstag då. Skärpan var jättesvår att hitta och det som såg bra ut i 1000Dn:s display var jättedåligt på datorn. Var så inne i stunden att jag inte ens tänkte på det, men lärde mig även av det. Så höga bländartal är väldigt viktiga att ha. Kameran kan nämligen inte hitta skärpan på stjärnorna och det syns heller inte i sökaren eller i live view:en hur skärpan kommer bli så det gäller att gissa sig fram med skärpan manuellt och med höga bländartal är det betydligt lättare att göra det. Efter att bilden är tagen kan du se hur skärpan blev. Om det vart suddigt eller inte som du ville, testa igen tills du blir nöjd. Till slut hittar du rätt.