Vi hade strömavbrott häromdagen. Hela området blev svart. Kolsvart. Det fick mig att inse hur fasta och bundna vi är vid el och allt annat tekniskt. Vi är inlåsta. Det är hemskt när man tänker på det. Spisen, mikron, TVn, alla lampor, datorn, kylskåpet - allt blev svart och slutade att fungera. Man kunde inte göra någonting av sina vanliga vanor. Vi är instängda.

Utan el förstörs hela vårt levnadssätt, och det borde inte få vara så. Jag vill inte att det ska vara så. När jag gick runt där i det kolsvarta huset med ficklampan i handen kollade jag på mamma när hon gick runt och tände ljus. Det fick mig att fundera på vad man egentligen gjorde förr i tiden, utan el och allt sådant. Vad gjorde man om dagarna? Om de kolsvarta vintrarna? Det enda man gör nu för tiden har nästan alltid att göra med datorn, mobilen, TVn, lyssna på musik, åka bil, har lamporna tända etc etc. Och telefonen, hur skulle folk ha kontakt nu för tiden om inte internet eller telefon fanns.

Vi är instängda. 

Jag kunde ärligt talat inte komma på någonting alls att göra under de tre timmarna elen var utslagen i hela vårt bostadsområde. Och det skrämmer mig. Mycket. Det slutade med att jag och mamma kollade på en tv-serie på laptopen som fortfarande hade batteri. 

Jag vill känna mig fri. Jag önskar att jag kunde packa en ryggsäck och ge mig ut i vildmarken och bara vara fri. Someday. 

Att få se naturens sanna, äkta jag. The true beauty of Mother Nature.

Jag vet hur jag vill leva. I alla fall minst en gång i mitt liv. Jag önskar bara att jag vågar ta steget ut. Ut där i det okända till högsta graden. 

Jag vill uppleva det vackraste som finns. Bara du, en kamera och en väg som bara leder framåt.

Till något nytt. Något okänt. Något fint.

Someday… ♥

/HL