Känns att det är dags för er att lära känna personen bakom texten och fotografierna lite bättre.

Hannah Larsson heter jag. Jag är en fjorton år gammal liten Lucia och fyller femton år den 13e december. Jag föddes kämpandes för livet, två månader tidigare än planerna. Men jag kämpade, och överlevde. Min dröm är att kunna sitta där i den ännu helt okända framtiden, le och känna mig otroligt stolt över mitt liv. Inte ångra något som jag kunde gjort men aldrig vågade. Det är målet.
Jag älskar galna utmaningar och är väldigt envis. 

Jag älskar att fotografera. Jag gillar att kunna frysa ett ögonblick och kunna titta tillbaka på det och känna vad jag kände i det ögonblicket. Kunna visa folk min egna lilla värld ur kamerans sökare.  Kameran följer med överallt. Klarar mig inte utan den vid min sida, mitt sett att beskriva saker ur min syn, de där småsakerna de flesta inte lägger märke till. Min värld. Har fotograferat i fyra år, tack vare min hund som kom julaftonen 2006 ville jag dokumentera hans liv, vilket ledde till en stor kärlek till kameran. Första systemkameran köptes 8 Januari 2009 och därifrån har jag utvecklats något enormt! Jag älskar även att skriva vilket jag har gjort sedan jag var liten.

Oj, den där pausen varade ju länge. -Yes, indeed!

Saknat mig? Alltså jag har ett allvarligt beroende. MÅSTE SLUTA! Fast jag kan inte. :)

Och nu är det höstloooov! Och kameran är äntligen skickad. Seg? -nerå, inte alls. Bara beställd den 16e och skickad den 29e. 

Där jag beställde kameran hade dem den som beställningsvara, de sa den 18e att det skulle ta ungefär en vecka. Igår mailade pappa dem då ingen kamera dykt upp. Såklart skickades det fel kamera när de beställde in min, och de har inte ens fått den rätta, 50Dn ännu utan väntar fortfarande på den. 10 dagar och kameran är inte ens skickad? Alltid ska det vara något när det gäller mig och min otur. Man börjar ju undra lite… Vafaaan liksom. Och jag känner mig så stressad, plugglivetallt. Hinner inte med någonting om dagarna utan fastnar mest här hela tiden. Så jag tar en paus. En liten en. Måste satsa allt i skolan nu, det är viktigare. Måste kämpa på men krafterna finns inte riktigt där… Och när jag ändå inte har någon kamera och noll bilder att visa eller så mycket insperation till att skriva, varför blogga? Men jag är tillbaka snart! Samlar krafterna lite, får förhoppningsvis kameran och sedan är jag back-on-track! Vill bara inte känna mig dubbelt så stressad nu på grund av bloggen, har så mycket annat som borde göras men aldrig blir gjorda. Blir galen på allt!

Jag blir alltid otroligt kreaktiv på natten. Kommer på tusen idéer jag vill göra, och inte så dåliga sådana. Lösningar på problem, saker jag vill göra, fotoidéer. Jag får alltid mina bästa idéer på natten. Jag trivs bäst på natten. Jag älskar att sitta uppe och bara tänka, skriva ner tankar och sedan, när jag känner att jag fått ut allt jag velat, gå och lägga mig igen.

Mår skitdåligt. Är på skithumör. Allt känns skitdåligt. Allt går skitdåligt. Kan inte koncentrera mig på det jag borde göra. Har noll ork till att plugga fast jag egentligen måste. Ingen kamera kom idag heller. Mitt rum är en mess. Känner mig fulare än fulast. 

Gammal bild men en ny och väldigt annorlunda redigering. Vågat testa mig på galna redigeringar på senaste tiden när jag inte haft någon kamera, det är så kul att testa något nytt och vågat! Vad tycks om bilden ovan? :) Konstruktiv kritik är mer än välkommet, alltid!
Snart är det slut på att redigera gamla arkivbilder jag redan lagt upp. Förhoppningsvis har jag kameran imorgon, yaaay! :D

Jag har alltid velat fånga en blixt på bild, men inte lyckats. Mest för att jag aldrig har någon blixt att fota, och nu för att jag inte har någon kamera. Jag älskar åska och blixtar, tycker de är väldigt häftigt. Men tyvärr lyckas jag aldrig se så mycket av dem, som de flesta kallar tur eller vadå? ;) Jag kollade igenom arkivet och såg bilden ovan och tänkte att där kan det vara en blixt. Så fuskade till en i Picnik, ser ju inte direkt mega-realistiskt ut men lite kul ändå. :) Brukar aldrig använda Picnik faktiskt. Men det finns mycket roliga saker att göra där, speciellt nu till Halloween. Ta någon bild och testa vettja! Jätterolig tidsfördrift att sitta och göra om bilder. 

  
Två gamla favoritbilder med två nya redigeringar. Börjar dock tröttna lite på att bara kunna göra detta efter en månad och 20 dagar av detta.

vill. ha. min. nya. kamera.

nu! :D

/HL

 
  
  
  
  
  
  
  
  

En hel drös med vinterbilder från 2009, favorit någon? Lägger ut de för att fira lite att vintern kommit hit. Typ. Jag vaknade klockan fyra på morgonen av att himlen var helt orange och lös upp hela mitt rum. Förstod direkt av någon konstig anledning att det snöade ute. Innan jag ens tittade ut. Och när jag gick fram till fönstret hade vi fått våran trädgård målat av ett fint vitt, lager snö. :)
Jag är dock inte redo för snön ännu. 22a oktober liksom hallå? Hösten då?

Kameran kom inte idag så förmodligen måste jag vänta till måndag eller senare. Nu ska jag sätta mig och plugga sedan stupa i säng eller något lika tråkigt. Rolig fredag, vad är det för något?

Gah! Hoppas ni har något roligare för er…

Förresten, min blogg är väldigt tråkig nu känner jag. Har värken datorn, min externa hårddisk med alla bilder på eller någon kamera. Därför är allt lite såhär halvtråkigt med inget roligt att komma med. Känns väldigt tråkigt. Ändå hittar bara fler och fler hit! :D Stanna gärna, kommer hända så mycket mer roliga saker här inom några dagar!!

/HL

 

Satt och pluggade historia en bit från datorn och känner hur jag bara dras närmare och nu sitter jag här. Hann med tre frågor innan jag hamnade här, haha! ;) Jadu, att plugga gick ju väldigt bra!
Jag är nu officiellt smält. Av söthet. Herreminjesus kolla bara ovan! Bilden är tagen den 5e mars 2008, några minuter efter att vi tog hem Cinnamon, 8 veckor gammal!! Tagen av mig, kommer exakt ihåg den dagen! Cayenne blev superduperglad över att ha fått en lillebror men han var lite vem-är-du-och-varför-är-du-här först och luktade på den något rädda, väldigt nyfikna, då miniatyrvovven Cinnamon.

Hittade bilden ovan på min första blogg jag skaffade om Cayenne och hade till den 14 juni 2008. Började blogga den 4 juli 2007. Minns mitt första inlägg, haha hade ingen aning om hur man skulle skriva eller vad man skulle skriva om. Har alltså bloggar i snart 3,5 år, oj! Skulle dock vara roligt och ta bort kommatecknet och skriva 35 år istället. Det hade varit grymt! Fast det dröjer liksom några få år dit! ;)

Och nu måste jag dra mig bort här ifrån det beroendeframkallande internetet och försöka plugga historia! :) Tuuuusenmega tack för alla era fina kommentarer som jag får in hela tiden, ni gör mig så lycklig! ♥ Blir helt till mig! :D :D :D

Apropå helt till mig - snart kommer min älskade 50D!! Hoppas de är snabba så jag får den imorgon!!! Ska försöka komma med lite mer intressanta uppdateringar än denna men har ingenting att visa nu tyvärr, allt är redan visat. Men snart är allt nytt igen! Vänta bara!

/HL

 

Åh, jag vill skaffa mig ett jobb! Det är så himla mycket saker jag drömmer om att göra. Jag skulle vilja resa jorden runt efter gymnasiet, upptäcka världen. Jag drömmer om att åka som utbytesstudent nästa år, möjligtvis nästnästa. Jag drömmer om att dyka med valar. Jag drömmer om att bergsklättra, hoppa fallskärm. Jag drömmer om att åka till Antarktis, vilket jag också ska. Upptäcka Norges natur och djur står också väldigt högt på min önskelista. London. Paris också. Jag har så många underbara drömmar som jag ska göra verklighet. Det kräver dock en hel del pengar. Allt kostar så himla mycket nu för tiden. 

Jag skulle behöva ett jobb. Skulle vilja ha ett jobb. Men jag är bara fjorton, snart femton år så det finns ju inte så himla mycket att välja på…

Någon som har något bra tips till mig? :)

/HL

 

Bilderna ovan är tagna i mars-april 2009, hittade dessa i mitt gamla fotoalbum och tror större delen av er inte sett dem innan då det är en hel del nya så tänkte visa dem igen. Har inga bilder alls att visa som är hyfsat nya då kameran, datorn och externa hårddisken gått sönder nu senaste som ni säkert läst. Så kan ju ta och visa lite gamla bilder nu från min förra blogg&hemsida. Tills jag har min nya älskade kameraaa! :D

Apropå den! Fick mail igår om att det kommer ta ungefär en vecka, om jag har tur kommer den på fredag annars får jag hoppas på måndag. Ååååh, jag är så glad! Efter två och ett halvt år av en nybörjarkamera är jag så pepp på en mer avancerad och underbaring! :D
Kommer ha med mig den överallt, har världens apstinens efter att inte ha fotat på så länge nu!

Hoppas ni gillar bilderna ovan också.
Favorit - någon?

/HL

 
Gårdagen spenderades som sagt med finaste Cornelia! ♥ Åkte till Heron city efter skolan för att se bio, när vi väl är där är det knappt några folk. Men vi sätter oss och äter lunch i lugn och ro, går runt lite sen ska vi upp och köpa biljetterna. Då är gallrena nere och ingen där. Självklart tänkte vi. Vi är de enda failade personerna som inte vet att det är stängt just då, haha. Så vi går runt och flummar som alltid men sedan ser vi på en skylt att det står 17:00. Vi ser då att klockan är 17:01 och går upp och tittar bara för säkerhetsskull istället för att direkt åka hem. Då var det öppet så det blev bio i alla fall, haha vi är så failade att det är kul. ;)
Vi såg "I rymden finns inga känslor" och den var faktiskt bra och väldigt rolig!

Jag skrattade så mycket under gårdagen att jag har träningsvärk nu, alltid lika roligt med henne! Tror inte jag skrattat så mycket på länge. Vi har exakt samma extremt konstiga och dåliga humor, som såklart är bäst och ingen annan förstår… :D

/HL

  

Säg mig nu hur man kan stå emot detta? Man kan med andra ord säga att Cinnamon aka Korken alltid får sin vilja igenom när det gäller bus.

Senare idag ska jag och min kompis iväg och se på bio. Vi har inte bestämt vad vi ska se ännu så det blir spännande. Idag regnar det också och är allmänt tråkväder så bio är ju helt perfekt för en dag som denna. :) Hoppas ni får en underbar tisdag allihopa!

Nu ska jag börja lektionen, skriver mer någon annan gång.

Typ ikväll…

/HL

 
Jag har en väldigt fin hund. Han heter Cinnamon. Efternamn Korken. När man ropar lyder det oftast Plompen. Han älskar att busa med äpplen. Och kissa på saker som ligger på golvet, de är tydligen hans. Han blir helt till sig när man ropar "ska vi gå ut?" och springer runt och piper tills man kommer ut då det aldrig går fort nog. Han går nästan alltid och har sitt koppel i munnen första biten av promenaden. Han älskar att pussas och gör det helst över hela ansiktet på samma gång. Han tror att han är en dinosaurie ibland, och när det kommer en större hund än honom tror han att han är en råtta och försöker gömma sig. Han klarar inte av att gå framför en, han är en väluppfostrad hund som går en centimeter bakom benen hela tiden. Ibland så nära att man ibland inte ens märker honom där och när man vänder sig om blir båda lika förvånade. Han låter som en gris hela tiden när han busar. Han stoppar all mat i munnen man ger honom så fort han kan men spottar ut det fort som attans om det är äckligt. Speciellt kräftor. Han blir väldigt glad när han får köra agility och enormt trött så han sover som en sten efteråt. Han kan stå på två ben och snurra samtidigt. Cirkushund. Han sover alltid på rygg och kan lägga sig mitt på nakna golvet och bara ligga med tassarna rakt upp i luften. Om man klappar honom när han sover morrar han och visar tänderna, men lika fort börjar han pussas igen. Hans tassar luktar världens godaste efter en skogspromenad. Han älskar att prata och morrar mest hela tiden samtidigt som han viftar på svansen som en galning. Han skäller inte, han ylar. Bollar är den stora favoriten. Han kommer alltid förbli en valp, oavsett vad åren säger. Han är ett riktigt fotbollsproffs. På sommaren älskar han att stå i en balja och gräva ut allt vatten och stoppa ner nosen och blåsa bubblor och sedan försöka fånga luftbubblorna i vattnet. På vintern äter han snö, det är tydligen gott. Så fort man går bort från matbordet vid middagen för att hämta något hoppar han kvickt upp på stolen och sitter där och tittar oskyldigt runt. Han klarar inte av att vara ensam och följer efter en så fort man lämnar rummet.

Jag har världens finaste hund.

Min kork. ♥

/HL

 

Nu tycker jag minsann att jag är grymt smart! Jag har nämligen kommit på att jag kan köpa ett dykhus till min kamera. Och eftersom jag inte lär åka utomlands och dyka speciellt ofta nu direkt kan jag ju använda den i vinter också när det snöar så min kamera inte blir blöt och går sönder. FYFAN VAD JAG ÄR SMART!

Hahahaha, kan ni tänka er hur det skulle se ut att gå runt med denna på kameran i snön? Folk skulle tro att jag var väldigt cool dock… ;)

Och eftersom dykhuset är så pass billigt ska jag köpa det direkt! :D Ska gå och fråga mina föräldrar om de kan köpa det åt mig då jag nyss köpt min nya kamera. Vet att de kommer säga ja med glädje! :)

inte*

/HL

   
Tre likadana bilder men ändå helt olika. Tycker alltid detta är så himla roligt att lägga ut för alla har olika anledningar till varför de gillar just en viss bild. Och eftersom jag inte har någon kamera ännu (förstå vad skönt det är att säga ordet ännu!! Snart har jag min älskade 50D) så blir det redigeringar av gamla bilder som gäller nu. Man kan få känslan så mycket annorlunda genom att bara ändra små saker. Tycker det är så roligt att sitta och pillra i redigeringsprogram. :)

En arkivbild är detta. Gjorde tre olika varianter men personligen gillar jag mittenbilden bäst. Gillar den trasiga känslan och skuggningarna. Tycker den har så mycket karaktär och har blivit en sucker för beiga färgtoner och sepiafoton nu… Tycker det är så galet fint! 

Vilken av dessa gillar du bäst och varför?

/HL

 

Jag skulle vilja ha en poladroidkamera. Förstå vilken häftigt sak liksom. Skitfräckt att kunna gå runt med en kamera, knäppa ett kort så kommer det ut direkt ur kameran - med ett häftigt utseende dessutom. :) Skulle väldigt gärna vilja fylla mitt rum foton av minnen som ser liknande ut som ovan. Men tills dess så får jag fuska lite smått.

Bilderna ovan lägger jag ut för att fira lite extra att jag har en fyraårig vovve. Snart har han varit här hela fyra år, jisses. Älskade Cayenne. ♥

Vad är någonting du önskar dig i år?

/HL

 
Är lite nyfiken. :) Är det något mer just du skulle vilja se mer av här inne? Eller något du skulle vilja se mindre av?

Vad som helst! Kommentera och berätta!!

/HL

Studsar upp och ner av glädje!! Läsvärt men långt inlägg här nedan. :) 

Man behöver inte en bra kamera för att ta bra bilder. Jag tror vid det här laget att jag har bevisat det. Om inte har jag bevisat det för mig själv. Jag har en Canon EOS 1000D. Eller ska jag säga hade? Innan den gick sönder förra månaden. Jag började fotografera år 2006 i och med att jag fick en vovve. Cayenne. Rätt logiskt att börja fotografera då. Hade precis fyllt elva år när jag fick honom. Jag fotade mer och mer och intresset ökade i och med att jag skaffade en blogg för att blogga om Cayenne.

En systemkamera ger kvaliteten när man kan inställningarna och vet vad allt betyder, vad de är till för och hur man ändrar det. Utan de kunskaperna ger bara en systemkamera dåliga bilder och ett dåligt humör på köpet. Jag kommer ihåg hur irriterad jag var i början, januari 2008 - 12 år gammal när jag fick hem min 1000D. Jag ville skicka tillbaka den, slänga den i väggen. Vad som helst. Bilderna blev bara mörka och suddiga. Det visade sig senare att jag till och med hade missförstått ratten där man ställer in inställningarna så att inställningen inte alls som den jag satt den på. Två och ett halvt år efter att jag skaffat mig min nybörjarsystem vet jag mycket om fotoinställningar, hur man använder sig av ljuset etc för att få bra bilder. Det vet jag för att jag övat. Gav aldrig upp utan testade mig fram. Jag började fotografera direkt med manuella inställningar, alltså ställde jag in ljuset, bländaren och allt själv och kameran gjorde det inte åt mig. Tack vare det utvecklades jag enormt, även fast bilderna i början såg ut som katastrof men blev bättre smått stegvis.

Jag har länge velat byta upp mig till en bättre kamera. Jag ligger inte på nybörjarnivån längre utan behöver mer utmaning. Att 1000D gick sönder för en månad sedan kanske var ett tecken? :) Jag kan verkligen rekommendera en 1000D till en nybörjare. Det är väldigt svårt i början att lära sig alla knappar, nya konstiga ord och inställningarna till dem. Nu är det tur för mig att fortsätta utvecklas inom fotografin. Jag behöver inte längre dras med en kamera som gör att jag vill gråta för att den är så seg och missar världens tillfälle till en underbar bild för att det tar en halv sekund för den att knäppa bilden, eller för att den är så dum och alltid laddar och inte kan ta bilden jag vill. Jag fotograferar mest rörelse, djur och fart. Snacka om mardrömmen där. ;)

Nu är det klickat på beställt. 50D. Herreminguuuuuuud! :D :D :D Köpta för mina egna pengar, precis som 1000D. Det är något speciellt med att köpa något man verkligen vill ha själv. Är helt kär! Håll tummarna att de skyndar sig nu! För jag dör av att veta att jag snart kan hålla den i min hand. Med det underbart stabila greppet. 50D! Ville ju ha 7Dn innan. Men varför ska jag lägga 6000 mer på mest bara en filmfunktion när det är foto jag älskar och inte film? Onödigt där faktiskt…

Nu ska jag sätta mig och finslipa och planera saker som kommer hända här i slutet av månaden, när min nya, underbart snabba med 6,3 bilder per sekunds kamera kommer. TÄNK, vad otroligt många ögonblick jag kan fånga. Kommer bli så fantastiskt underbart. Ni anar inte hur svåra dessa bilder var att ta, alla bilder som gällde fart och rörelse vilket är i princip alla. Nu är jag redo för nya saker att lära mig! Nya saker att hitta på.

Äventyr är det som jag och min nya make (namnförslag?) ska ge oss ut på! Vänta bara!

Bilden ovan är på Gaston. En gammal bild jag lagt ut tidigare men med en ny redigering, vilket har blivit mycket av på senaste tiden. Lärt mig väldigt många redigeringknep när jag bara sitter och redigerar nu istället för att fotografera. Jag älskar färgtonen på bilden ovan, älskar verkligen bilder med den färgtonen! Helt nykär! :) Och måste säga att jag är väldigt nöjd över bilden ovan, gillar den.

/HL 

Jag springer runt och dansar i mitt rum. Det är så mycket jag vill göra att jag inte vet vart jag ska börja… :D

Jag är konstig! :D

/HL

Något jag har tänkt på. Det här med ’mod’. Vi går runt rädda för att misslyckas, göra bort oss. Vi vågar inte vara oss själva till hundra procent för att vi är rädda för vad folk ska tycka om oss. Varför är det så egentligen? Den endas åsikter som ska betyda något är dina egna. Man ska inte låta svaga människor som livnär sig på att få andra att må dåligt så de kan må bra, vinna.

Så himla många har till exempel höjdrädsla. Jag har hur många gånger som helst hört i en mening när jag berättat något som jag skulle tycka var hur roligt som helst; ”men gud, det vågar inte jag. Jag är höjdrädd”. Vi lever nu, hur kan vi låta rädslor sätta stopp för oss att uppleva fantastiska saker och göra saker vi egentligen vill? Man borde se varje rädsla och fobi man har som en utmaning istället för ett hinder.
Jag har många, många gånger inte velat göra någonting på grund av rädlsor. Man vet inte vad folk ska tycka om en, hur det ska gå och vad som ska hända. Om allt kommer bli helt pannkaka och allt går åt pipsvängen. Ju mer man tänker på saken ju mer talar man om för sig själv hur dåligt det kommer gå. När jag ändå i allra sista stund bestämmer mig för att göra saken, för jag vet att jag kommer ångra mig annars så får jag jätteroligt. Allt jag oroat mig för innan var bara hur löjligt som helst.

Livet är här och nu. Hur ditt liv än ser ut kan du ändra på det om du inte gillar sättet det ser ut på. Du kan ändra på det till exakt hur du vill att det ska bli och se ut. Det gäller bara att ta steget ut. Kasta dig ut i mörktet. I något okänt, till något du inte vet vart du kommer. När du står vid ett vägskjäl i livet och inte vet vilken väg du ska ta, vilken som är rätt – chansa. Det kan inte bli värre än att du måste gå tillbaka och välja den andra vägen igen. Det är bättre att ha gjort det och misslyckats, än att inte ha gjort det överhuvudtaget. Och senare i livet tittat tillbaka på saken och ångrat sig. Tänk vilja möjligheter det finns, bara man vågar. Det är alltid svårt, men är inte det hela grejen? Hur kul skulle en utmaning vara om allt gick som smort och ingenting annat hände, skulle vi då uppskatta det?

Att kasta sig ut i något okänt är läskigt. Man vet inte vart man kan tänkas komma, om det är menat att man ska vara där eller om man inte kommer höra hemma alls. Tänk att du är gammal och sitter och tittar tillbaka på ditt liv. Jag skulle absolut inte vilja se en svag tjej som sitter och tycker synd om sig själv, ensam för att hon inte vågar ta steget ut i det som hon inte vet vad det är. Inte vilja se en tjej som inte vågar göra saker för att hon är rädd för vad som skulle kunna hända. Jag skulle vilja se en stark tjej som verkligen vågar vara sig själv, stå för sina åsikter och vågar göra läskiga saker trots att de är just det. Vågar utmana sig själv och testa på nya saker i livet. Jag vill se en tjej som haft alla odds emot sig men ändå lyckats. Jag berättade tidigare att jag skulle vilja bestiga Mount Everest. Omöjligt enligt vissa och bara skratt och ett ironiskt ”Lycka till” från andra. Men jag ska vara den tjejen som står på toppen av Mount Everest och ler med hjärtat bultande av den underbara känsla att jag klarat det när ingen annan förutom mig trodde att jag skulle kunna klara det. Där ska jag stå och bevisa dem fel. Om någon annan gjort det innan, varför skulle inte jag kunna klara av samma sak? Ingenting är omöjligt om du aldrig slutar tro på dig själv. Det är när du slutar tro, hoppas och drömma allt sätter krokben för dig.

Om du inte lyckas just nu, ge inte upp. Fortsätt kämpa, för din stund kommer. Försök, försök och försök igen tills du lyckas. Tro på dig själv. Visst kan allt kännas hopplöst. Omöjligt. Du kan ha haft världens hemskaste bakgrund där allt bara har varit dåligt. Men det som hänt har hänt och du kan inte ändra på det. Men någonting du kan ändra på är framtiden. Alla möjligheter finns. Alla. Livet är en utmaning. Ibland känns allting svårare än någonsin. Men det gäller att uppskatta det man har. Jag har många gånger inte uppskattat något förrens det är borta och först då insett vilken otrolig tur jag hade. Men bara förrens det var borta insåg jag det. Varför ska det vara så? Titta på ditt liv och uppskatta varje liten bra grej. Allting är inte dåligt, det finns så många bra saker. Jag har för att nämna smått; en helt underbar familj. Finaste vännerna. Helt otroliga möjligheter och ett helt liv framför mig redo att levas! Jag har hur många drömmar som helst, redo att prickas av på listan. Jag har hopp och tro.

Man vet aldrig vart livet tar en. Vart vinden kommer blåsa ifrån för håll och vart den tar en med sig. Men är det inte det som är det roliga med allt? Hur roligt hade det varit om man visste exakt vad som hade hänt? Visst hade det varit bra så man kunde förhindra misstagen. Men det är faktiskt sant att man lär sig av sina misstag. Av mitt ena lärde jag mig till exempel att uppskatta vad jag har istället för att vara ledsen över det som jag inte hade. Misstag är bra, även om det kan kännas förjävligt i stunden de händer. Ibland öppnar misstag ett helt nytt kapitel i livet. Utan mina misstag hade jag inte varit där jag är idag. Inte varit den person jag blivit.

”Den enda person du måste lära dig leva med, är dig själv”. Ett så otroligt sant citat. Vem du vill vara och vem du är kanske inte ger samma svar. Ännu. Låt inte andra personer som inte är värda att ändra dig, göra det. Var starkare än dem är och fortsätt att vara dig själv. Vinn istället för att förlora.

Glöm aldrig att du kan bli vad du vill. Allt du någonsin kan tänka dig väntar på dig i framtiden. Men glöm aldrig att våga tro på dig själv. Livet är nu och det är för fantastiskt för att gå miste om. Lev ditt alldeles egna drömliv! Var den personen som gammal kan sitta där, gråhårig och titta tillbaka på sitt liv och le. Inte för att allt varit exakt så man velat, utan för att man försökt utan att gett upp, vågat att kasta sig ut i det okända och trott på sig själv när allt annat sa att det var omöjligt.
Idag är jag stolt över mig själv. Och ni som inte förstod det innan; JAG KLARADE DET! Jag är fortfarande lika allergisk mot ägg som jag var innan och kommer förmodligen aldrig kunna äta det, eller våldgästa kompisar utan att de planerat så de inte har haft ägg innan jag kommer osv. MEN jag kan vara i samma rum som ägg, den luftburna allergin är borta. Ingen kan förstå hur otroligt lycklig jag är!!! Glädjerus hela dagen. Dagen som öppnade alla möjligheter. Morgondagen är full av möjligheter som inte fanns där igår.

Detta ska firas med kryssning som jag inte fått åka innan på grund av all mat. ;)

LYCKA! Uppskatta de små sakerna! Och grattis om du orkade dig igenom detta. Älskar att plottra ner mina tankar, men skulle ju vara lite tragiskt om ingen alls orkade sig igenom dem, haha! 

/HL

Ska strax åka iväg till sjukhuset och testa min allergi. Har en enorm plåga i livet som ofta hindrar mig från att göra allt jag vill. Hindrar mig från att vara hemma hos folk, äta på resturanter, äta hos folk utan att alla tänker till hundra procent på vad jag får och inte får äta, får inte heller åka utomlands för att det finns så mycket jag är allergisk mot där. Och de ovan nämnda är bara få tyvärr.

Ägget är min värsta allergi. Slutade andas när jag var liten för att jag fick ett ägg över mig. Sedan dess har all ägg försvunnit hos oss. Vi har inte ens grejer som innehåller ägg då jag är så allergisk. De trodde att min allergi skulle så kallat "växa bort" men på testerna så syns ingen skillnad, den har snarare bara blivit värre med åren…

Halv tio ska jag vara i ett rum och de ska knäcka ett ägg. Jag ber till alla gudar och magiska väsen som finns för mitt liv skulle bli så mycket enklare och underbart om jag kunde vara i samma rum.

Låt min högsta dröm gå i uppfyllelse nu efter all min otur.

/HL

Dock med en annan redigering än sist jag visade den.

Vad har du för åsikter om bilden? Negativt som positivt är välkommet! :)

/HL

      
Kom på igår att jag har massor av bilder på mitt minneskort till kameran. Men såklart är det något fel som blev när datorn kraschade så min minneskortläsare i datorn fungerar inte. Som tur är är jag inte den enda i familjen som har dator så genom pappas dator la jag över en del bilder. Så nu har jag några bilder att visa, äntligen. :)

Här ovan är de allra sista bilderna jag tog med min lilla Canon EOS 1000D innan den bestämde sig för att dö. Varit kameralös och inte fotat på över en månad nu. Galet länge! :o Har du någon favorit av bilderna ovan?

Förresten så är jag väldigt spänd nu!! Snart äger jag en ny älskling!

CAN'T WAIT!!!

/HL

Hur usla bilderna än må vara så var jag tvungen att visa dem. Hittade dem på pappas dator nyss. Jag dör vad fulsöt Cinnamon var! Han är 6 månader på bilderna. Hur söt alltså? Papilloner är riktigt fulsöta när de växer upp, lite awkward-stadie.

Men fyfarao vad söta de är!! Ge mig valptiden tillbaka. ♥

/HL

 
 
En stark favorit hos mig. Den sitter just nu som en 50x70 förstoring ovanför min säng. Kärlek!

Idag har hela dagen spenderats med underbara Cornelia. Hur mycket skratt som helst, och vi har även suttit och planerat en sak till nästa år som kommer ske här på bloggen möjligtvis lite nu till slutet av året. Har inte blivit mycket uppdatering eller sådant dels för att jag absolut inte har någonting överhuvudtaget att visa. Har inga bilder alls på datorn då den kracshade med allt som fanns på den. Hårddisken dog med alla bilder jag någonsin knäppt. Och allt är bara dött. Typ som jag känner mig nu. Allt känns great. Någon som förstår varför jag känner mig misslyckad? Om inte - konstigt må jag säga.

Men om några vecka lär det hända en hel del grejer förutom tomhet. Ska försöka hinna med och fixa en massor. För nu jäklar ska jag våga. Tro på mig nu för jag förtjänar lite lycka i denna stora värld efter all min vanliga otur! :) Får se om jag hinner fixa allt bara. Fick två timmars sömn i natt då jag satt uppe och pluggade. Och för övrigt har jag gått och blivit med lugg nu. Fick bara för mig att klippa lugg så tog en sax inatt och klippte. Galenheter men dock tyckte jag det vart fint. :) Dagen idag har spenderats med skola, sedan flängde jag runt med Cornelia och firande min bror som fyller 17 år idag. Är så trött nu. Ska gå och dö i min säng. Bara dö och sedan återupplivas för en ny dag. Herre-min-gud vad jag är trött!

Men borde plugga lite till…

Men som sagt. Ska försöka hinna med allt jag vill och lite till. Ska försöka vara hur glad som helst, tro på mig själv och försöka klara detta! Lär bli väldigt väldigt spännande om jag vågar mig på det. :)

Håll utkik!!
Och tusen tacktacktack för alla fina kommentarer. Guld värda! Ska försöka svara på de alla så fort jag kan andas ut lite! ♥

/HL

 

I brist på annat visar jag denna bild i två variationer. Har ju varken tillgång till gamla bilder på hårddisken eller någon kamera så jag kan ta nya så lär bli ganska tomt här på bloggen ett litet tag. Men jag hittade i alla fall denna jag sparat på datorn. :) 

Vilken variant gillar du bäst?

/HL

Här kommer en av de få bilder på människor jag fotat. Min fina vän Sofia! ♥ Bilden är tagen förra hösten. Åsikter om vad du tycker om bilden är jättevälkommet, både bra och dåligt. :) Ös på med ord!

Sitter här med en kopp te och snart väntar en färgglad skog med mamma och två hundar. Mys!

/HL

Hopp… Just som man trodde att min vanliga otur var över slog det till värre än innan. Såklart. Nu har min externa hårddisk gått sönder med alla (!!!) bilder på sedan 2008, plus andra gamla. Den är sönder. Trasig. Förmodligen är alla bilder på den oräddningsbara och alla bilder jag någonsin tagit är borta. Poff liksom. 

Frågan är nu hur jag lyckas hela tiden? Otur är nog bara min grej. Kameran, datorn och nu hårddisken. Vad är nästa då? Trodde inte det skulle hända något mer, att det värsta redan hänt men jag hade fel. Man ska aldrig säga att det inte kan bli värre när det regnar för då bryter stormen ut.

Fick en kommentar förut som sa att Motgångar ger framgångar. När kommer de där framgångarna?

Aldrig…? :(

/HL

Idag är det fyra år sedan en fulsöt, råttliknande sak föddes på Glimmerns kennel som skulle växa upp och bli en riktigt fin sak. HÄR KAN DU LÄSA ETT LÅNGT BLOGGINLÄGG som jag skrev på Cayennes födelsedag för två år sedan om du vill ha något att läsa. Att tiden går så fort. Hänvisar till det inlägget och låter de urgamla bilderna tala för sig själv om hur mycket jag älskar denna filur som kom till mig i ett paket på julafton.

Bästa julklappen. ♥

/HL

 
I brist på annat bjuder jag på lite orange. :) Två till bilder från 2008 fotade med kompaktkameran.

Satt och funderade på att göra gratis fotojobb så jag kan få ihop lite mera till en portfolio. Kanske till och med på människor, att fota människor är faktiskt roligt ibland (läs: när man inte fotar sina kompisar och allt man kan göra är att vara helt oseriösa och inte få en enda normal bild). Eller kanske börja göra fotojobb och ta betalt så jag kan få ihop pengar till en kamera. Liksom komma igång med fotograferingen och våga! Fy vad roligt!

Sedan förstördes allt när jag kom på att jag är kameralös. Fjorton år och kameran kostar 14 000. Hur fasiken ska jag få ihop pengarna? Tror ingen vill anställa mig på något jobb liksom så jag kan jobba mig till pengarna…

GOSH! Vill vara rik.

/HL

*Blogg.se verkar ha något problem nu som påverkar vissa bloggar, inklusive min. Hoppas det löser sig snart.
Om ni undrar varför bloggen krånglar, inte visas ibland och allt vad det är så är det därför...

            

Som ni vet har jag ingen kamera för tillfället då min gick sönder för ett tag sedan. Nu har jag nog visat alla bilder jag gillar som jag tagit med systemkameran någonsin, känns så i alla fall. :) Så nu tidigare satt jag och kollade igenom alla bilder från 2008 och här är några som jag fortfarande gillar. Alla samtliga bilder ovan är tagen med en kompaktkamera!

Jag tycker om alla bilder ovan av olika anledningar. Men den på skogsmusen är min nog favorit - min lilla vilsna kompis. :)

Vilken är din favoritbild och varför tycker du om den?

/HL

Han älskar att busa med dem och det bästa av allt: man kan äta de på samma gång! Matvraket har nog fått sin högsta önskan uppfylld. Det är ju en magisk boll som busar med honom då de helt plötsligt faller ned från träder titt som tätt och något man kan äta och busa med samtidigt! Han har blivit helt kär. Helt klart den stora nyheten för tvåtusentio!

Har du någonting du är sådär riktigt kär i? Berätta!
Hos mig skulle det nog vara Späckhuggare. Galet kär och har varit i flera år nu. :)

/HL

 
Måste tacka alla som tog sig tid och läste igenom mitt förra långa inlägg och tog sig tid att svara era supersöta svar. Betyder så mycket. Känns som jag vet mer nu, vet mer vart jag är på väg och vart jag borde. Och det är tack vare era fina kommentarer. Blir glad av varje kommentar jag får, men speciellt när folk verkligen tar sig tid och läser, svarar långt och inte bara skriver ett ord mest för att få folk att gå in och kommentera sin blogg. Blir så himla glad av alla fina kommentarer!! Tacktacktack, blir glad hela jag. :)

Ni är alla underbara och det hoppas jag ni vet, annars gör ni det nu! ♥

/HL

/HL

Jag vet vad jag älskar, men ändå inte. Trots att jag aldrig varit med om det själv så vet jag vad jag vill göra. På sett och vis. Men jag vet bara inte hur jag ska ta mig dit. Vad jag ska jobba som. Hur jag ska försörja mig. Vart jag ska bo. Framtiden skrämmer mig för jag inte har någon aning om vad jag vill bli. Jag vet bara att jag inte vill jobba inomhus.. Sitta vid ett skrivbord framför en dator dagarna ut och dagarna in är någonting jag aldrig skulle kunna göra. Blir rädd av bara tanken.

Jag gillar fotografi, älskar att kunna beskriva saker genom en bild. Jag älskar havet. Jag älskar valar och delfiner. Jag kan inte förklara det, men jag har en oändlig kärlek till de djuren. Jag skulle vilja dyka, fyfarao vad jag vill. Jag gillar att måla och teckna när jag själv känner för det, om någon säger åt mig att måla går allt rakt åt pipsvängen och jag är hur dålig som helst på det. Jag älskar naturen. Jag skulle vilja bergsklättra. Jag gillar utmaningar. 

Jag är hur kär som helst i havet och valar och delfiner, galet mycket. I Späckhuggare.. och Antarktis vilket nog alla som känner mig vet. Det känns konstigt att älska något så mycket utan att ha ännu fått uppleva eller sett det. Men jag tror jag vet vart jag ska vara, och det är med valarna och delfinerna. Hur konstigt det än låter så säger min magkänsla det. Och jag tror jag fick ett tecken om att jag har rätt. Jag vet vart jag ska vara. Men. Hur jag ska ta mig dit som jag ännu inte vet vart det är? Vad ska jag vara? Vart i världen jag ska befinna mig? Frågorna är många.

Pappa sitter och försöker fixa min dator nu så håll tummarna att det fungerar och att allt som var på datorn kan räddas! :D