{tankar om tvåtusentio}
Satt och kollade igenom mitt arkiv i jakt på bilder från 2010 till en fotobok jag tänkt göra med mina favoriter från det året.
Både min dator, hårdisk med alla bilder från 2006, och kameran gick sönder i samma veva hösten 2010 så allt jag hade försvann, så jag satt
och tittade igenom min blogg i jakt på bilderna.
Satt länge och kollade igenom bloggen, och minns tillbaka på året. Jag känner inte ens igen mig själv. Vem var jag då, för två år sedan? Det
är nästan läskigt hur mycket man kan förändras... Om jag såg tjejen som var jag för två år sedan nu och lärde känna henne, hade vi nog
varit två helt olika personer. Att man kan förändras så mycket, jag vet inte ens vem jag var då. Jag har nog växt i mig själv, om man nu kan
säga så. Förut var jag så obekväm med vem jag var och hur jag såg ut, för första gången i mitt liv är jag inte det.
Inte lika mycket, i alla fall.
Både min dator, hårdisk med alla bilder från 2006, och kameran gick sönder i samma veva hösten 2010 så allt jag hade försvann, så jag satt
och tittade igenom min blogg i jakt på bilderna.
En av mina absoluta favoritbilder tror jag. En fågel som flyger med mat till sin unge. Satt uppe från 03:30 till
06:00 och fotograferade dem, utanför mitt fönster, precis när sommarsolen steg upp.
06:00 och fotograferade dem, utanför mitt fönster, precis när sommarsolen steg upp.
Detta är väl en av mina andra stora favoriter, var och fotograferade grannens Rottweilervalpar och så pussades
dem snabbt, precis så jag hann ta en bild.
Satt länge och kollade igenom bloggen, och minns tillbaka på året. Jag känner inte ens igen mig själv. Vem var jag då, för två år sedan? Det
är nästan läskigt hur mycket man kan förändras... Om jag såg tjejen som var jag för två år sedan nu och lärde känna henne, hade vi nog
varit två helt olika personer. Att man kan förändras så mycket, jag vet inte ens vem jag var då. Jag har nog växt i mig själv, om man nu kan
säga så. Förut var jag så obekväm med vem jag var och hur jag såg ut, för första gången i mitt liv är jag inte det.
Inte lika mycket, i alla fall.
Min blogg är även som en helt annan blogg. Förut fotograferade jag nästan bara djur, och hundar. Jag fick så många kommentarer att jag var så
duktig på att fotografera hundar speciellt, och då insåg jag att det var det jag fotograferade mest och det jag älskade att göra. Nu fotograferar
jag aldrig hundar, kanske mina ibland, men det är väldigt sällan nu.
Nu är bloggen väl mer personlig också, innan var det bara en annan fotoblogg, nu är det min blogg, Hannah Larssons. Samtidigt saknar jag
det, då var detta bara var en fotoblogg, på sätt och vis... och då älskade jag att fotografera. Nu ligger fokusen lite annorlunda, eller väldigt
annorlunda. Nu vill jag blogga om tankar, mina drömmar, men på samma gång visar upp mina bilder. Mest för att det är sådant jag vill titta
tillbaka på. Som en dagbok. En väldigt öppen dagbok.
Något jag insåg när jag tittade på bilderna var att jag hade med mig kameran precis överallt och jag fotade så mycket. Nu fotar jag knappt
någonting alls... och det känns så himla tråkigt. Men jag tror lite av anledningen är att jag var tvungen att köpa en ny kamera för att min 1000D
gick sönder. En dyrare kamera. Och min 1000D var en kamera som jag inte var så rädd om, och vågade ta med mig lite överallt för om den gick
sönder skulle jag kunna köpa en ny, dels för att den inte var så jättedyr och att jag haft den rätt länge. När jag köpte min nya förändrades
det. Vågar fortfarande inte ha med mig den knappt någonstans för att jag är rädd att den ska gå sönder, för jag har en tendens att ta sönder allt
jag tar i... Och det känns jättetråkigt. Jag gillar inte att fotografera längre, inte som jag älskade det förut...
Samtidigt har jag utvecklats något otroligt i foto sedan dess, men jag har förlorat den där kärleken för att fotografera. Men när min kamera gick
sönder var redigera gamla bilder det enda jag kunde göra i brist på min kamera, så det utvecklades jag jättemycket i - bildredigering. Nu är det
redigeringen som jag ger mer kraft på, oavsett hur mycket eller lite just den bilden blir redigerad så är det redigeringen jag lägger tiden på
och gillar. Inte fotograferingen.. Det saknar jag så mycket.
duktig på att fotografera hundar speciellt, och då insåg jag att det var det jag fotograferade mest och det jag älskade att göra. Nu fotograferar
jag aldrig hundar, kanske mina ibland, men det är väldigt sällan nu.
Nu är bloggen väl mer personlig också, innan var det bara en annan fotoblogg, nu är det min blogg, Hannah Larssons. Samtidigt saknar jag
det, då var detta bara var en fotoblogg, på sätt och vis... och då älskade jag att fotografera. Nu ligger fokusen lite annorlunda, eller väldigt
annorlunda. Nu vill jag blogga om tankar, mina drömmar, men på samma gång visar upp mina bilder. Mest för att det är sådant jag vill titta
tillbaka på. Som en dagbok. En väldigt öppen dagbok.
Något jag insåg när jag tittade på bilderna var att jag hade med mig kameran precis överallt och jag fotade så mycket. Nu fotar jag knappt
någonting alls... och det känns så himla tråkigt. Men jag tror lite av anledningen är att jag var tvungen att köpa en ny kamera för att min 1000D
gick sönder. En dyrare kamera. Och min 1000D var en kamera som jag inte var så rädd om, och vågade ta med mig lite överallt för om den gick
sönder skulle jag kunna köpa en ny, dels för att den inte var så jättedyr och att jag haft den rätt länge. När jag köpte min nya förändrades
det. Vågar fortfarande inte ha med mig den knappt någonstans för att jag är rädd att den ska gå sönder, för jag har en tendens att ta sönder allt
jag tar i... Och det känns jättetråkigt. Jag gillar inte att fotografera längre, inte som jag älskade det förut...
Samtidigt har jag utvecklats något otroligt i foto sedan dess, men jag har förlorat den där kärleken för att fotografera. Men när min kamera gick
sönder var redigera gamla bilder det enda jag kunde göra i brist på min kamera, så det utvecklades jag jättemycket i - bildredigering. Nu är det
redigeringen som jag ger mer kraft på, oavsett hur mycket eller lite just den bilden blir redigerad så är det redigeringen jag lägger tiden på
och gillar. Inte fotograferingen.. Det saknar jag så mycket.
Jag saknar fotograferingen... Men känns som jag är så hemmablind, och måste bort någon annanstans, då tror jag att det kommer tillbaka.
Kanske...
I detta inlägg har ni i alla fall några (eller snarare väldigt många) favoriter från 2010, de finns även att hitta många fler i arkivet. Och nu känns det
som att detta blev ett alldeles för långt inlägg som ingen kommer orka sig igenom, så jag tar och sätter en punkt här, som jag egentligen kanske
borde gjort för länge sedan.
I detta inlägg har ni i alla fall några (eller snarare väldigt många) favoriter från 2010, de finns även att hitta många fler i arkivet. Och nu känns det
som att detta blev ett alldeles för långt inlägg som ingen kommer orka sig igenom, så jag tar och sätter en punkt här, som jag egentligen kanske
borde gjort för länge sedan.
