Renata, Jamil, Wilma och jag. Självutlösare.

 

Påsklovet 2011 kom en fin vän ner hit som bor 4 timmar bort. Wilma. En vän jag träffade genom bloggen för många år sedan och vi har spenderat många timmar på telefonsamtal om ingenting egentligen, nu på senaste året har det knappt blivit något alls, men när vi väl pratar är det precis som förut.

Den veckan blev det en hel del fotografering, uppekvällar, studsmatthoppning i vårsolen, vårsippefoton, blommiga solglasögon, jag upptäckte kärleken för instagram (och jag snodde Wilmas iPhone hela tiden för att lägga upp på hennes instagram och sedan kunna ta bilderna och använda på annat håll, åh vad jag gillade det!).

Minns hur Wilma alltid, så fort hon vaknade, tog iPhonen och tog en bild på sig själv, helt nyvaken. "Man måste ju dokumentera". Haha!

 

Vi försökte oss även på att vara vaken två nätter i rad, så vi smög ner och poppade största skålen med popcorn och satte på Harry Potter för att 10 minuter in vara för trötta så vi tröck i oss lite av popcornen bara för att och gick och lade oss. Var ett fint påsklov. Två år sedan, tiden går. Helt sjukt egentligen.